Den senaste månaden har inte varit att leka med! Har varit både smärta för mig (och är fortfarande) , oro för hundarna och lite till! Men det har gått bra..

Nu har det snart gått en månad sedan jag gjorde min bukoperation.
Jag har som bekant för många (men inte alla) operat bort Myom (muskelknutor) som växer på livmodern. Detta har inneburit att även livmodern har operats bort! Det är ett beslut som har vuxit med tiden. Jag gjorde en buk o.p 2006 för borttagande av Myom. Men dessa rackare kom tillbaka och ställde till det så dant så nu var det dags att ta bort det som skall! Tack och lov blev jag friskförklarad i veckan! DVs det var godartade 🙂

Det är aldrig bra i tiden att vara sjukskriven! Men jag hade en plan.. Det måste göras i sån god tid att jag hinner läka innan jag & Japp ska upp på Delprov 1 i räddning. Mina kompisar gjorde provet redan 17 juni, men som ni förstår fanns det inte en suck i världen att jag skuille kunna detta. Utan jag siktade på början av september.

Att det aödrig är bra i tiden visar även att min kära make har golf konfirmandläger i juni i Idre. Hmm. Han har ju skaffat valp hur ska detta lösas. För att inte göra min make “generad” i hans “not” tänkande så stannade valpen hos mig!

Jag är inte den som gnäller! Jag är den som vill reda mig själv! Jag frågar inte efter hjälp och jag vill helst inte ha hjälp! Ack så fel jag har! Jag hade aldrig någonsin klarat detta utan hjälp! Visst, allt speglar i vad du har för prestation, min är hög! Men oj, vad jag har fått sänka min ribba! Även en medelålders kan ha fel smiley

Första veckan på min sjukskrivning var Per hemma och tog hand om dogsen. Tack för det! Efter det var mina bästaste grannar Yvonne och Torbjörn behjäpliga ett par dagar samt Jenny och Kenta. Efter tre dagar då Per åkt, fick jag ett samtal från mina grannar på andra sidan. Vera ringde! ” Jag under om allt står rätt till hos dig!? Nja. Du förstär, jag såg Torbjörn komma springandes med Japp. Nästa dag såg jag Yvonne med Japp och valpen. Har inte sett dig på länge?” Nää, allt är inte riktigt som det ska! Men det är inte ovanligt att Yvonne och Torbjörn syns med mina hundar…oavsett!Först uppfattade jag att hon blev stött, att jag inte frågat dem! Men där klickade det hos mina grannar Ulf och Vera! Sen den dagen! Sen det telefon samtalet har det tagir mina två (när Silva var på kollo hos morfar) och sen alla tre på en daglig promenad på alltifrån 25 min-60 min. De har egna hundar som det går med först och sen tar det mina! Så hjärligt och snällt!

Jag är har så fina männsikor omkring mig! Tack alla som hjälpt till! Jag är verkligen tacksam, men det känns ändå lite jobbigt! Jag kan själv och vill inte stå i skuld till någon! Nu är mitt stora dilemma vad jag ska köpa till Vera och Ulf som så troget hjälpt mig! jag känner dem knappt! Men det är är väl bara bita i det sura äpplet och gilla läget 🙂

För en liten valp har detta varit nyttigt! Att gå på promenad med olika människor. För en Japp, har det byggt förväntan av att när det ringer på dörren är det uttttttttttttt! Han har aldrig haft förväntan vid dörringning förut! Så visst! Det kommer negativa egenskaper utav detta också! Inta alls konstigt! Från att fått hjärngympa träning och mer fysisk täöning så sätter det ju klart knaserier i huvudet på vilken hund som helst. Åh då oftast egenskaper vi inte önskar! Kan inte klandra mina dogs! Jag tycker att de har klarat min sjukskrivning med bravur. Det som uppstått, får vi jobba med framV

För att fötydliga för mitt dåliga samvetes skull! Jag har en tomt på 1 ha, men ca 5000kv är inghägnat. Så dogsen kan rejsa, dogsen rejsar och dogsen rejsar lite till!

Kram på er!
Detta är min story!